Det slog mig häromdagen... på Evalds födelsedag faktiskt. Evald är bara 2 år! han är inte ens "färdig" än. jag måste sluta ha så jäkla höga krav på både honom och mig själv. herregud, ca 1 år har vi tränat tävlingsinriktat i lydnaden.... det är korkat av mig att begära och tänka att han och jag borde ha klarat lydnads1:an för längesedan och kommit så himla mycket längre än vad vi gjort (tränings och tävlingsmässigt).....visst skulle vi kanske kunna ha startat i lydnaden och skrapat ihop poäng, men Evalds stress och osäkerhet är ett problem som måste gå i första hand, och det blir knappast bättre genom att tvinga sig igenom ett (tävlings)lydnadsprogram när allt omkring inte känns helt 100..., när han knappt kan befinna sig på platsen utan att gå upp i en riktigt negativ stress, när han inte ens klarar av att möta andra hundar i pressade situationer utan att göra utfall (ofta). Bilar ska vi inte ens tala om.... trots träning nästan varje dag så exploderar han praktiskt taget så fort en bil kör förbi oss på vägen, det är vårt största problem och det är ett riktigt obehagligt (och livsfarligt) beteende.
ibland funderar jag på att skrota alla planer om att tävla med honom.. att istället bara gå flera timmar i skogen varje dag där vi trivs som bäst båda två. men nä, vi älskar ju att träna! går det 1 dag utan träning (lydnad, spår, tricks...) så går evald och gnäller, följer efter och försöker få uppmärksamhet heeeela tiden. och vi är ett skitbra team han och jag, vi gör verkligen allt tillsammans och han är så himla följsam och vill göra rätt hela tiden. alltså jag älskar denna hunden mer än livet. inser att jag måste "bara" försöka bli av med min prestationsångest, men jag VILL ju så himla mycket.
usch.. haha, nu skäms jag över mig själv för att jag bara suttit och vräkt ur mig alla känslor här, men jag behövde nog skriva av mig. har ingen i min direkta närhet som jag kan ventilera mig hos när det gäller hund, så det får ni stå ut med.
idag har jag promenerat med alla 3 hundar här hemma. ganska svårt att ta koppelpromenader med hundar som är heeeelt olika både när det gäller mentalitet och storlek. det gick dock väldigt bra... mötte 2 bilar och 3 hundar och evald var tyst och snäll... visst drog han en del i kopplet när bilarna körde förbi, men jag hade Luna (vår Golden) som en liten mur ut mot vägen.. hehe. det kändes underbart :) ikväll har jag och Evald tränat stegförflyttningar, ligg kvar, ligg-stå och greppa apportbocken, det har också gått jättebra, verkligen. jag är såååå nöjd med denna dagen, och med det sätter jag punkt.
kramisar från oss :)
ibland funderar jag på att skrota alla planer om att tävla med honom.. att istället bara gå flera timmar i skogen varje dag där vi trivs som bäst båda två. men nä, vi älskar ju att träna! går det 1 dag utan träning (lydnad, spår, tricks...) så går evald och gnäller, följer efter och försöker få uppmärksamhet heeeela tiden. och vi är ett skitbra team han och jag, vi gör verkligen allt tillsammans och han är så himla följsam och vill göra rätt hela tiden. alltså jag älskar denna hunden mer än livet. inser att jag måste "bara" försöka bli av med min prestationsångest, men jag VILL ju så himla mycket.
usch.. haha, nu skäms jag över mig själv för att jag bara suttit och vräkt ur mig alla känslor här, men jag behövde nog skriva av mig. har ingen i min direkta närhet som jag kan ventilera mig hos när det gäller hund, så det får ni stå ut med.
idag har jag promenerat med alla 3 hundar här hemma. ganska svårt att ta koppelpromenader med hundar som är heeeelt olika både när det gäller mentalitet och storlek. det gick dock väldigt bra... mötte 2 bilar och 3 hundar och evald var tyst och snäll... visst drog han en del i kopplet när bilarna körde förbi, men jag hade Luna (vår Golden) som en liten mur ut mot vägen.. hehe. det kändes underbart :) ikväll har jag och Evald tränat stegförflyttningar, ligg kvar, ligg-stå och greppa apportbocken, det har också gått jättebra, verkligen. jag är såååå nöjd med denna dagen, och med det sätter jag punkt.
kramisar från oss :)
RSS Feed